Jöns Henric Denell 1749–1814

Personanteckningar

Meriter

Denell, Jöns Henric, f. 13 aug. 1749 i V. Hoby (Malm.), d. 5 nov. (ej juni) 1814 i Göteborg. Föräldrar: kyrkoherden i V. Hoby och Hastad Olof Denell och Barbro Margaretha Schreil. Åtnjöt undervisning i hemmet; student i Lund 19 nov. 1764; disp. 20 dec. 1769 och 11 mars 1772; fil. mag. 23 juni 1772; informator hos majoren Johan Gustaf von Schantz 1772 och hos dåv. översten Philip Julius Bernh. von Platen på godset Dornhoff på Rugen 1773—75; docent i tyska litteraturen vid Lunds univ. 20 sept. 1776.; språkmästare där 10 nov. 1781; begärde avsked från denna syssla 21 juni 1786, beviljat 20 nov. 1786; tjänstgjorde enligt Sommelius någon tid som lärare vid handelsinstitutet Wilhelmsdal (i Öringe, Hall.), upprättat av kommerserådet Fr. Chr. Wurmb; begav sig enligt samma källa på mångas uppmaning till Göteborg, där han 5 maj 1787 utsågs till translator; fick 29 sept. 1788 privilegium som bokhandlare i Norrköping, dit han överflyttade följande år; återvände till Göteborg efter någon tid; erhöll 5 jan. 1793 pris av Svenska akademien för en psalm.

G, 30 maj 1783 i Bosjökloster m. Gustafva Petronella Brunckman, f. 20 febr. 1765 i Ängelholm, levde 1812, dotter av handlanden i Ängelholm Johan Christ. Brunckman och Petronella Lund.

Biografi

Vid sidan av sin verksamhet som universitetslärare och translator uppträdde D. flitigt som författare. Det mesta han publicerade tillkom tydligen i ekonomiskt syfte, och de enskilda alstren av hans penna sakna självständigt värde, men genom sin litterära orientering har han sin givna plats i den svenska förromantikens historia. Redan de latinska dissertationer, som han skrev under sina docentår, vittna om hans intresse för och förtrogenhet med den nyare samtida utländska litteraturen, framför allt tysk och engelsk. Det är inte omöjligt, att han fått sin uppmärksamhet inriktad på den unga tyska diktningen som informator hos major von Schantz, vars maka var född tyska och tydligen haft litterära intressen. D: s studium av tysk litteratur har givetvis befordrats under hans vistelse som huslärare på det Platenska stamgodset på Rügen, varifrån han enligt Sommelius även besökte universitetet i Greifswald. Bland de författare, som D. hänvisar till som lämplig lektyr för de studerande, möter man de förnämsta europeiska förromantikerna: Rousseau, Gessner, Klopstock, Young, Thomson. Hans bidrag till Lunds weckoblad, för vilken tidning han under åren 1777—81 spelade ungefär samma roll som Bengt Lidner under dess första årgångar, innehöllo mycket traditionellt gods, framför allt hyllningar till medlemmar av den kungliga familjen och universitetspersoner, men i flera av hans bidrag spåras hans studium av nyare utländsk litteratur. Han översatte och efterbildade här Gessners idyller, han var kraftigt påverkad av den moderna landskapsdikten, framför allt den engelska, och han har också tagit intryck av den Youngska natt-och gravpoesien. Dessa inflytanden märkas både i fråga om innehåll och form. Han skrev dikter över en sommarmorgon och en sommarafton, han författade prosapoem över en natt i oktober och över de fyra årstiderna. Tidens sentimentalitet med dess programmatiska medlidande med alla olyckliga har en typisk representant i honom. Sin litterära inställning har D. själv givit ett karakteristiskt uttryck i prosadikten »Vinteren», där han skriver: »I mitt rum skall jag ock nu upptända min lampa; där har jag åter mina angenäma tidsfördriv; den känslofulle Stern, Mendelsons tröstande Phoeden, den hänryckande Ossian — dem läser jag. Och du sköna estampe som jag så ofta betraktar: du Lotta med boken i handen gråtande vid Werthers urnldu erinrar mig vad jag med okända känslor — läst i hans brevar. O! jag skall oftare läsa Er, Er alla, ni förnuftets och naturens utvalde, edra behag, och edra läror värderar jag; själva edra villelser förtjäna på ett egit sätt min aktning.---- Då stormarne rasa, då elementen röras, skall jag läsa er, och själv vara rörd av de heligaste, de så sällan ägde och värderade känslor.» Det kopparstick, som D. här talar om, ett i början av 1780-talet ganska känt blad, inspirerade honom till en särskild skrift, »Lotta då hon en afton besökte Werthers urna» (1786).

D: s litterära smak och sympatier bestämde också hans översättarverksamhet. I »Artiga infall» införde han stycken ur Sterne och Ossian,. och han överflyttade till svenska Henry Mackenzies roman »The man of feeling», ett av de mest typiska alstren av Stemesentimentaliteten.

Författare

Harald Elovson.